Raku

En tradition som har sitt ursprung i 1500-talets Japan. Keramikern Ameya anses vara den första som framställde rakugods. En västerlänning kanske undrar vad det är för märkvärdigt med dessa osymmetriska och vinda föremål. Kanske är dom till och med krackelerade och spruckna. För att svara på det måste man gå tillbaka till japanskt tänkande och värderingar, som har sina rötter i Taoism och Zenbuddism.

Rakubränning Efter att godset är skröjbränt, i vanlig elektrisk keramikugn, sker glaseringen. Den ska sedan torka innan rakubränningen, som sker utomhus. I regel tar en bränning vid ca 600° ca 45–60 min. Därefter plockas godset försiktigt ut med speciella tänger och placeras i ett stort kärl, där reduceringen sker. Med reducering menas i detta sammanhang att syret förbrukas p.g.a att man lägger över halm och spån. Därför blir den oglaserade delen av godset svartbränt och de glaserade ytorna får det speciella krackelerade utseendet. Efter en snabb avkylning i vattenbad eller inlindning i trasor, börjar det spännande fenomenet där man med grov svamp och svinto tvättar rent godset från spån och sot. Sedan kan det färdiga resultatet skådas!